En nervös vår

Den pågående pandemin dominerar nästan alla aktiviteter – inte minst ekonomin och analyser av huruvida den kommer leda till minskad ekonomisk aktivitet. Behoven är stora av statliga stödåtgärder för att hålla verksamheter/företag, sysselsättning och samhällsfunktioner igång.

Samtidigt ökar förutsättningarna för betydande samhällsförändringar med snabbt ökande digitalisering, hemarbete, omlokaliseringar. Uttrycket ”missa inte en bra kris” för att genomföra stora förändringar och reformer som stärker ekonomin känns ånyo aktuell. Statsfinanserna tar därmed stryk genom både sviktande intäkter och ökande utgifter och stor upplåning. Detta reser en rad frågor.
 
Hur skall detta finansieras? Genom sparande och ökade skatter? Eller knäcker det konjunkturen och sysselsättningen? Eller inte alls d v s genom att trycka mer pengar och lita på att inflationen äter ur skulderna? Mycket talar för att USA är på väg att i huvudsak välja den senare vägen. Kan EU gå den andra? Klarar sysselsättningen och konjunkturen detta inom överskådlig tid?
 
Vårt nationella handlingsutrymme i skattepolitiken begränsas kraftigt av den fria rörligheten av varor, kapital och arbetskraft inom främst EU. Vi måste vara konkurrenskraftiga även med skatter om vi skall vara framgångsrika
 
Vad bör då Sverige göra för att effektivisera ekonomin?
-       Förbättra ekonomins anpassningsförmåga till ny teknik, förändrad omvärld och nya förutsättningar.
-       Effektivisera arbetsmarknaden genom ökad rörlighet.

Men det måste ske med rimlig trygghet och kräver skyddsnät med drivkrafter att gå vidare. Anpassningsförmågan för nya situationer måste göras attraktiv för arbetskraft och kapital.

Det kan ske genom reformer av skattesystemet och möjligheter till livslångt lärande. Men även via att vi;
-       Effektiviser bostadsmarknaden och öka rörligheten.
-       Fortsätter satsningen på bl a den nya techekonomin, life science, ICT, klimatsmarta företag. Framtidens utmaningar löses sällan med gårdagens lösningar!
-       Jämför de svenska skattebaserna med vilka som är effektiva och skadar ekonomin minst och storleken på skattenivåerna utomlands. Välfärden och lönenivåerna avgörs av konkurrenskraften.

Den s k solidariska lönepolitiken måste syfta till både till ett högt omvandlingstryck i ekonomin mot företagande som är så konkurrenskraftigt som möjligt och därmed klarar utvecklingskraften och goda lönenivåer. Den skyddade sektorn med olika lönesubventioner/skattekilar måste göras så liten som möjligt och kanske koncentrerad till arbeten som måste utföras lokalt för att inte konkurrera på felaktiga vilkor.
 
Tillgången till riskkapital är mycket god med få alternativa placeringar. Men riskerna tilltar i synnerhet om ränta och inflation tilltar eller hanteringen av konjunkturen misslyckas med alla framtvingade ingripanden och omstruktureringar.
 
Risken för förödande ekonomiska bubblor ökar.
 
Per Westerberg, senior rådgivare The Labyrinth Public Affairs